Den var inte bara vår första kärnreaktor, utan även Sveriges första avställda och avvecklade kärnreaktor. Nu används den friklassade reaktorlokalen av KTH som kreativ mötesplats för olika typer av verksamhet.
Efter andra världskrigets slut bildades Atomkommittén som skulle ”finna lämpliga metoder till tillgodogörande av atomkraften för fredliga ändamål”. 1947 fick det halvstatliga AB atomenergi uppdraget att forska, bygga experiment-reaktorer, och senare också bedriva industriell och kommersiell verksamhet.
Själva reaktoranläggningen sprängdes ner drygt 25 meter under markytan. Efter ett par års byggnation kunde reaktor 1, R1, startas, och den 13 juli 1954 gick reaktorn kritisk, det vill säga kärnklyvningen blev självgående.
Den främsta uppgiften för forskningen vid R1 var att studera egenskaper hos neutroner och andra partiklar, samt hos radioaktiv strålning. Andra uppgifter var att producera radioaktiva preparat för strålbehandling av cancerpatienter.
Forskningen vid R1 pågick fram till 1970 då reaktorn stängdes av för gott. Reaktorn revs 1982 och resterna finns nu i Forsmark i slutförvaret för lågaktivt avfall.
I samband med rivningen tillkom det rutnät som idag dominerar reaktorlokalen. Det kom till för att mäta möjlig strålning på ett kontrollerat sätt. Idag ligger strålningen under fastställda gränsvärden och lokalen är friklassad, vilket gör den möjlig att bedriva andra verksamheter i.
NUMERA: HÄFTIG LOKAL FÖR KREATIVA VERK
Det är nu KTH som ansvarar för R1 i form av en kreativ mötesplats och experimentell scen. Arbetet påbörjades 1998 efter inspiration från Högskoleverket om att samarbeta med konstnärer. R1 används som en blandning av museum, kulturhus, seminarielokal, studio, mässhall, lab mm. Genom åren har bland annat Madonna (videon ”Nothing Really Matters”), Moderna Dansteatern, Cullbergbaletten, Riksteatern, Radiokören mfl använt R1.