Beckholmen är stadens äldsta levande industrimiljö. Redan 1631 gavs lov till ett becksjuderi och 1686 flyttades Södermalms tjärhov dit. Den brandfarliga och illaluktande beck- och tjärtillverkningen präglade Beckholmen fram till 1830-talet, då den avvecklades. Ön som hade skänkts av drottning Kristina till staden 1647, köptes 1848 av Stockholms Grosshandelssocietet för att skapa ett reparationsvarv. Under ledning av den legendariske kanal- och järnvägsbyggaren Nils Ericson, som samtidigt byggde en ny sluss, anlades två torrdockor.
Kring första världskrigets slut 1918 förvärvades Beckholmen åter av staten och inlemmades i det anrika Stockholms örlogsvarv. Mitt på holmen påbörjade marinen 1923 bygget av den stora Gustav V:s docka, invigd av kungen själv 1927. Under andra världskriget förlängdes denna för att rymma kryssarna Tre Kronor och Göta Lejon, flottans genom tiderna största fartyg. Efter kriget avvecklades innerstadens militära verksamhet och örlogsvarvet flyttade 1969 till den nya Musköbasen.
Ön övertogs av Djurgårdsförvaltningen 1986 och 1992 startade Stockholms Reparationsvarv, SRVAB, sin verksamhet i östra dockan och den stora GV-dockan, medan västra dockan idag disponeras av Beckholmens Dockförening, som reparerar såväl segelskutor som ångbåtar, medan SRVAB servar allt från Waxholmsbåtar och Gotlandsfärjor till fartyg från kustbevakningen och marinen. Även kända Stockholmsprofiler som Mälardrottningen och Af Chapman har gästat varvet. Ön rymmer även Gamla Stans Yachtsällskap och Sjöskolan Beckholmen.
Av den ursprungliga skärgårdsnaturen återstår en grön klippa mitt på ön, krönt av dockmästarbostaden från 1871, och i grönskan löper en utsiktsstig.
Djurgårdsförvaltningen vill sen länge bevara och utveckla ön för boende, besök och fortsatt varvsverksamhet och just nu pågår ett planarbete i detta syfte.
Under lördagen visar Djurgårdsförvaltningen Beckholmen från den lilla utsiktsstigen kl 11.00 och kl 12.00. Samling vid Beckholmsbrons fäste på ön.